lördag 18 juni 2011

Sam Harris och Moralens Landskap

"In about five minutes we could make up a better religion than any that exists."
- Sam Harris

Såg just en föreläsning av Sam Harris, som nyligen skrivit boken Moralens Landskap. Läste en kort artikel om boken i Sans Magasins nätupplaga för ett tag sedan, och Humanistbloggen har också tagit upp den. När jag först läste om Harris ståndpunkt kände jag på mig att det här kunde väl ändå inte stämma? Idén om vetenskaplig moral lät grotesk och reduktionistisk. Men när jag sedan såg föreläsningen förstod jag bättre var Harris kommer ifrån. Min första bild av en person som pratar om vetenskaplig moral var en inskränkt och verklighetsfrånvänd matematiker, som med sina moralmatematiska formler kunde komma fram till vilka hiskeliga slutsatser som helst om vad som är rätt och fel. Min bild av honom efter att ha sett honom prata i tio minuter var en klarsynt människa med stort samvete och ett djupt och äkta engagemang i moralfrågor. Tänkte idag skriva lite om hur jag har förstått Sam Harris grundtanke och nästa gång tänka lite kring vad som händer när moralfrågor möter vetenskap.

Sam utgår i sitt resonemang från det (nästan) enklaste moraliska axiom jag kan tänka mig, och antagligen det enda vettiga. Välbefinnandet hos medvetna varelser har värde.

Tänk på det en stund och försök komma på någon vettig moralisk regel som inte täcks in av detta. Det är den enda grundregel som behövs. Den utgår från det som faktiskt är grunden för all vetenskap och alla andra former av mänskligt vetande, nämligen den direkta upplevelsen av verkligheten. Välbefinnande är kanske svårt att definiera exakt, men vi känner definitivt igen avsaknaden av det när vi hittar det. Smärta går att känna igen vetenskapligt, och vi har förståelse för många sorters psykiskt lidande och sjukdom som depression eller alzheimers. Så fort vi medger att en högre grad av medvetet välbefinnande är "bättre" (i en moralisk mening) än en lägre, så har vi överbryggat gapet mellan vetenskap och moral, även om bron än så länge är väldigt smal. Men utifrån detta skulle vi kunna bygga vidare en hel "moralvetenskap", på samma sätt som matematiken utgår från några få enkla grundantaganden.

När vi med det här som grund sätter olika moraliskt värde på olika beteenden och situationer, uppstår ett "moralens landskap", som man kan visualisera som ett landskap med toppar och dalar, där topparna symboliserar högre grader av välbefinnande än dalarna. Det blir ett oerhört komplext landskap där man ibland kan tvingas vandra nedåt för att nå en högre topp än den man befinner sig på. Som att utsätta sig för ett hårt joggingpass om dagen för att må bättre i längden, leva längre, eller vinna en tävling.

Jag har ännu inte hört Harris prata om hur man ska väga sådana (och mycket större) uppoffringar mot deras vinster. Ta till exempel slutet av Watchmen som ett praktexempel på ett moraliskt dilemma av det slaget. (Spoiler:) "Att offra miljoner människors liv för att rädda miljarder." Tänker han sig att moralvetenskapen kommer att kunna ge entydiga svar på sådana frågor? Ser fram emot att läsa boken och se om mer svar finns där. I de debatter och föreläsningar jag sett med Harris har han fullt upp med att försvara sina enkla grundantaganden mot kristna och kulturrelativister.

Det är grymt engagerande att lyssna på Sam Harris när han talar. Han är oerhört tydlig med att han respekterar förnuft och moral och oerhört klarsynt och oförlåtande i sitt argumenterande att religioner för det mesta inte gör det. Han har en lågmäld och allvarlig humor som mer än en gång fått mig att LOLa. Älskar citat som "We have hit philosophical bedrock with the shovel of a studip question". En längre debatt finns här. Det finns såklart mängder av klipp med honom på YouTube.

I sin enklaste form kan vi börja använda moralvetenskap redan nu. Det finns nämligen enormt många och stora moraliska överträdelser i världen idag som fortfarande kommer att vara överträdelser - enligt Sams grundaxiom - hur stora "felmariginaler" vi än slänger på. Privat omoral, som könsstympning av små barn utan medicinsk motivering. Statlig omoral, som korruption och förföljelse av oliktänkande. Företagsdriven omoral, som barnarbete. Systemisk omoral, som det faktum att hälften av världens befolkning lever på mindre än två dollar om dagen, medan hälften av världens inkomster är koncentrerade till 10% av befolkningen. (En genomsnittlig lärare i Sverige hör till de rikaste 4 procenten i världen.) Om vi skulle erkänna Harris enkla axiom som en grund för en äkta moral skulle vi kanske kunna sluta "relativisera bort" de här frågorna; sluta trippa på tå runt frågor om den "privata" omoralen, och sluta slösa energi på att hitta syndabockar för den systemiska omoralen. Och kanske höja nivån på det offentliga samtalet ett hack eller två.

1 kommentar:

  1. Tycker du inte att detta är bättre då? http://larsgustafssonblog.blogspot.com/2011/07/junk-philosophy.html

    SvaraRadera